Söndagstankar

Reflektionerna över kommande söndags evangelietext under vinjetten Söndagstankar vill vara en hjälp att hitta en väg där tilliten kan få växa, och ge rum för ett allt djupare ja till att gå trons väg. Kyrkoårets tre serier av läsningar är inte synkroniserade med almanackans år, utan format utifrån frälsningshistorien. Bibelns berättelser om Jesu liv, betydelsen av hans försoningsdöd och uppståndelse belyses under kyrkoårets festrika första del för att under den andra delen av kyrkoåret, Trefaldighetstiden, tillämpas på hur vi växer till i tro och tillit.

De flesta av söndagsreflektionerna för kyrkoåret 2019 kan kännas igen från Söndagstankar för kyrkoåret 2016. Några reflektioner är nyskrivna. Det gäller främst för de söndagar som inte firades kyrkoåret 2016. Andra texter har i en del fall redigerats.

 

Bild av detalj av grön stolaMidsommardagen, 22 juni
Skapelsen
Job 12: 7-13, Apg 17:22-31, Matt 6:25-30

Midsommardagens evangelium är hämtat från Bergspredikan. Där tar Jesus bilder från skapelsen som utgångspunkt för predikan om Guds kärlek, och människans kallelse att bejaka sin tillhörighet till Gud. Skapelse och frälsning. Skapelsen är brusten, också det vackraste röjer möjligheten till skövling, utnyttjande och nedbrytande. Både skapelsen och människan behövde frälsas, räddas, tillbaka till sin djupaste identitet och samhörighet med Gud. I Jesus Kristus ges den gåvan.

 

Bild av detalj av vit skrudDen helige Johannes döparens dag, 23 juni
Den högstes profet
Jer 22:1-4, Apg 13:16-25, Luk 1:57-66

Söndagen, Johannes Döparens dag, påminner om honom som röjer väg för frälsningens gåva. Johannes, Jesu äldre släkting som i vuxen ålder förkunnar och döper och öppnar hjärtan för honom som skulle komma, Jesus Kristus.

 

Bild av detalj av grön stolaAndra söndagen efter trefaldighet, 30 juni
Kallelsen till Guds rike
5 Mos 7:6-9, Rom 8:28-30, Joh 1:35-46

Hur kallelsen ser ut är personlig. Gud kallar genom den helige Andes maning i hjärtat till närmare livsgemenskap med Kristus. Kallelsen kan vara stark och påtaglig, eller som en viskande, dragande inre maning.

Några av de som lyssnade till Johannes Döparens förkunnelse drabbades av dess innehåll, fick öppnade hjärtan och började följa honom som Johannes pekat på. Så kan ett Ord ur Bibeln, en rad i vad någon säger som utläggning och förklaring till tron bli en bro och brygga för kallelsen.

Må vi be om att vara öppna, lyssnande och beredda både att höra Guds grundläggande kallelse till efterföljelse och till den dagliga, förnyade, kallelsen till att djupna och befästas i trons tillitsfulla fasthållande vid Jesus.

 

Bild av detalj av grön stolaTredje söndagen efter trefaldighet, 7 juli
Förlorad och återfunnen
Jes 51:1-3, Ef 2:1-10, Luk 15:8-10

Varför just detta mynt var så speciellt och gav anledning till just detta intensiva letande, vet vi inte. Men kanske är det just känslan vid återfinnandet, upptäckten och lättnaden av att ha funnit som är i fokus i texten. Och då kan både saker och personer användas som exempel för just detta.

Kvinnans intensiva sökande, bilden av Guds längtan efter varje människas ja till den kärlek som söker henne. Bilden för hur Gud i Jesus Kristus inbjuder till och söker livsgemenskap med människan.

 

Bild av detalj av grön stola4 söndagen efter trefaldighet, 14 juli
Att inte döma
Sak 7:8-10, Rom 14:11-14, Joh 8:1-11

Ett streck i sanden, ett streck i räkningen. Det gick inte riktigt så som de skriftlärde och fariséerna hade hoppats. Jesus lät sig inte snärjas. Den barmhärtighetens lag han dömde med var inte den överslätande och ursäktande, utan den barmhärtighetens lag som avslöjar obarmhärtigheten inte bara där ute, hos andra, utan också här, hos mig, i mitt eget hjärta.

”Gå nu, och synda inte mer.” Synd är synd, men nåden och barmhärtigheten kan överskyla och ge kraft att för Jesu Kristi skull vända om, och börja om – buren av den kärlek som bär allt.

 

Bild av detalj av röd skrudApostladagen, 21 juli
Sänd mig
Jes 6:1-8, 1 Petr 2:4-10, Matt 16:13-20

Rubriken denna söndag är ”Sänd mig” och syftar på kallelsen, och gensvaret på kallelsen. Ytterst kallelsen till tjänst i Kristi kyrka, i apostlarnas efterföljd.

Evangeliet fokuserar den bekännelse som uppdraget är grundat i och på vilken kyrkan är byggd. Tron att Jesus är ”Messias, den levande Gudens son.”

Detta är grunden och fundamentet för kyrkan i alla tider: Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. I Jesus uppenbaras vem Gud är, och öppnas väg hem tillbaka till Gud.

Detta budskap har kyrkan att förvalta och proklamera. Detta budskap griper människohjärtan och sätter trons låga i brand hos var och en som hör och grips av evangeliet. En låga som också, hos den som kallas till särskilt uppdrag, tänder längtan att bli vigd till tjänst i kyrkan, för att bli evangeliets tjänare i livslång tjänst och överlåtelse som präst eller diakon (eller biskop).

 

Bild av detalj av grön stola6 söndagen efter Tref, 28 juli
Efterföljelse
Amos 7:10-15, 1 Thess 2:1-8, Matt 16:24-27

Att förneka sig själv, gå i någon annans spår, att mista sitt liv talar Jesus om. Men också om att finna. Finna ett nytt liv.

Handlar allt detta om överlåtelsen av den egna viljan, om sökande efter att bli löst från bundenheten till att endast se det egna jagets behov och önskningar?

I en djupnande nära relation till Herren Kristus kan den egna personen och personlighetens djupaste och äkta jag växa fram. Gudslikheten formas och det verkliga livet, Guds liv, kan allt mer få ta form.

En livsförvandling kan ske. Tron kan bära frukt i ord och handlingar burna och formade av Guds kärlek. Till Guds ära och medmänniskan till tjänst.